JOAKIM NORDSTRÖM (C)

Nu kan jag bara inte hålla tyst längre. Att gå public med planer om att sälja ut stora delar av vattenfall nätt två månader innan valet verkar tyvärr inte klokt.

Vad är tanken, att all publicitet är god publicitet. Herregud.

Sedan Sverige gick med i EU har våra el-priser gått upp med drygt 300%. Våra priser fortsätter dessutom uppåt, för att avansen är bättre på kontinenten. Detta i sig borde vara ett mycket gott själ för staten att fotsätta vara ägare. En stor anledning till detta är att Vattenfall redan i dag drivs som ett bolag. Nu är det ju ändå så fiffigt ordnat, så att större delen hamnar i Sverige genom statens ägarskap.

Mina funderingar är då, vill man bli av med en av de bästa kassakor vi har i Sverige? Är det bättre att exvis. Tyskland tar kontrollen över en av våra största el-leverantörer, någon måste ju trots allt äga dem.

Hur mycket vi borgare än vill att fri konkurrens ska råda, så kommer aldrig situationen att bli sådan i den ultratunga divisionen. Exemplen är hur många som helst på riktigt kapitalintensiva branscher där det till slut inte finns några som helst möjligheter för nya bolag att ta sig in och konkurrera, med de två kvarvarande aktörerna som sitter och delar lika på marknadsandelarna.

Som det nu ser ut så kommer i alla fall de stigande elpriserna Sverige till del och ger oss välfärd, det rättfärdigar inte de stigande el-priserna. Men det är trots allt en tröst. Men det finns ingen som helst rim och reson att komma med förslag att ta bort denna tunga, och mycket viktiga, rörliga inkomst för att få fram en stor klumpsumma till riskprojekt.

Dessutom får Vattenfall redan idag ofta kritik på el-marknaden om att vara buffliga och mycket giriga, detta trots att staten är storägare. I radiointervjun med Maud nämner hon att bolaget kan effektiviseras bättre på det här sättet. Jag förstår ärligt talat ingenting av det här, och då är jag ändå rätt insatt i energifrågor. Tror C att Vattenfall ska bli bättre och mer omsorgstagande utan statens engagemang i en så strategiskt viktig verksamhet.

Sätter C någon slags heder i att alla bolag ska säljas ut, no matter what.

Såga inte av den gren du sitter på brukar det heta!

Så nu har jag lämnat in  min c-uppsats och gjort den obligatoriska presentationen av den, det var kul på Jernkontoret i Kungsträdgården.

Man vilken paus från bloggen 1,5 månader, ja det har varit mycket nu.

Artikeln om koncernbidrag blev lagd åt sidan, var tvungen att rycka in i skolköksdebatten i Smedby. Man har ju som bekant inte hur mycket tid som helst.

Jag ringer dig Per så får vi snacka lite koncernbidrag, och lite annat trevligt.

Ha det gott alla

Hej på er!

Nu har jag inte fått ut så mycket på ett tag.

Det beror på att jag håller på att färdigställa min c-uppsats, som har släpat sedan vår sons sjukdomstid från förra året.

Jag håller på och filar på en debattartikel om koncernbidrag, hoppas att den ska bli klar i veckan.

Lev och må

Jocke

Då var det dags för distriktsstämma igen då, tiden rusar fortare än man hinner reflektera.

Jordbruksministern Eskil Erlandsson kommer på besök och riksdagsledamoten Kenneth Johansson deltar.

Den gemensamma landstingslistan ska också fastställas, det var lite från dagordningen.

Jag återkommer med en rapport från stämman.

Ha det gott!

Igår var det kretsstämma i Hedemora-Husby valkrets.

Det nalkas ju, som de flesta vid det här laget lär vara väl medvetna om, ett val nu i september 2010.

Det innebär ju också att listor ska fastställas under den här månaden.

Vi får ihop en riktigt lång lista, så lång att diskussioner om vi skulle ha två listor var upptagen på dagordningen. Vi enades till slut att ha en riktigt lång lista, med uppåt 30 namn.

På listan kommer två namn, som troligen får de flesta att hajja till rejält, finnas med. Listan är ju inte riktigt klar ännu, så jag kan tyvärr inte berätta vilka dessa namn är än, men jag lovar att göra det så snart listorna är klara!

Skadegörelsen kostar stora pengar

Varje år lägger kommuner ut massor av miljoner på att rusta vandaliserade toaletter och sanera väggar och andra byggnader från klotter, listan kan göras lång.

Utanförskap

Det pratas mycket om det utanförskap många i samhället känner, inte minst ibland unga. De här handlingarna är ofta, ett uttryck för att få synas eller visa för sig själv att man har möjlighet att göra något själv, om än i destruktiva yttringar.

Ta beloppet ur kommunens bokföring

Ur kommunens bokföring bör det gå att plocka ut kostnaden för skadegörelse från föregående år.

Ungdomspott och alla delaktiga

För att stimulera folk att bidra till att skadegörelsen går neråt, skulle den här kostnaden kunna vara ett avstamp för kommande åtgärder. Om projektet faller väl ut och beloppet för skadegörelsen innevarande år faktiskt också understiger förra årets, föreslår jag att en ungdomspott motsvarande hälften av beloppet som finns kvar, från förra årets bokslut. Den andra hälften bidrar till minskning av utgifter på skadegörelse i kommunen.

Undvika den onödiga skadegörelsen

Genom att befolkningen ser att och hur mycket skadegörelsen faktiskt kostar, kanske det kan få oss tillsammans att tänka en extra gång innan vi gör sådana här onödiga och tyvärr kostsamma handlingar.

Spetsa till det ytterligare

För att spetsa till det hela ytterligare och göra lite tävling av det hela skulle det vara bra om kommunen sätter upp en tavla väl synligt och centralt placerad i kommunen. Under innevarande år publicerar kommunen sedan, månad för månad, utefter bokföringen, hur mycket som återstår av utgångsbeloppet, då blir det hela väldigt överskådligt och alla får möjlighet att känna sig delaktiga i projektet.

Satsa på ungdomarna

Genom den utsatta ungdomspotten hoppas jag att ungdomarna ska känna att kommunen satsar och litar på deras förmåga att bidra till den positiva kommunbilden.

Om utgifterna för skadegörelsen stadigt går neråt år från år bör också en procentsats på nedgången från första årets belopp kunna utbetalas tillsammans med den årliga ungdomspotten, som en extra morot.

Det här kommer alltså inte att ge några inskränkningar i de pengar som satsas på ungdomarna . Tanken med det hela är att göra alla kommuninnevånare uppmärksamma på att skadegörelse tyvärr kostar pengar och gör att det finns färre pengar kvar till utveckling av trevnad i kommunen.

Kanske en trevlig offentlig toalett på stan

Tänk om det här kunde fungera och vi kunde till exempel återinföra det här med en offentlig toalett på stan, det skulle vara något att stoltsera med för turister det.

Jag har länge funderat på en sak, för det mesta är det så, jag tycker om att gå runt och fundera på något som skulle kunna bli bättre. Den här gången handlar det om universitets och högskolestudier.

Så får högskolor och universitet sina medel idag
Som det ser ut idag så får högskolorna sina medel genom en direkt koppling mellan antalet helårsstudenter och helårsprestationer, alltså hur många poäng som respektive student också presterar per år, läs om hur högskolorna finansieras.

Det finns en inbyggd vilja att godkänna eleverna
Eftersom högskolorna och universiteten får medel baserat på hur många poäng av sin studier som eleverna faktiskt klarar av, finns det en naturlig vilja i systemet att de ska klara sig, som inte är kopplat till deras kunskapsnivå. Det här ät tyvärr inte alls bra, det blir allt för mycket fokus på att eleverna ska klara sig istället för att de ska få en grundlig kunskapsnivå. Hallandsposten beskriver problemet i en debattartikel om högskolan i Halmstad.

Det går inflation i högre utbildningar
På sikt så ger det tyvärr också inflation i utbildning och kunskapsnivå, och det vinner ingen på, det kommer bara att innebära att bästföredatum på de olika utbildningarna blir kortare och kortare. Jag tror ingen är särskilt road av att deras pengar som de lagt på utbildning för kanske 10 år sedan blir till sand.

Vad kan man göra istället då?

Koppla medlen till examensarbeten och forskningspublikationer istället
Alla elever gör någon typ av examensarbete i slutet av sin utbildning. Om medlen kopplas till examensarbetet istället för enstaka kurser, tror jag att både lärare, elever och framtida arbetsgivare skulle få en bättre vardag. På det sättet behöver oftast inte en enstaka lärare känna någon direkt press att godkänna i just sin kurs, det hinner eleverna reparera på vägen fram till examensarbetet. För att inte samma sak ska uppstå runt just examensarbetet som nu finns runt kurser, bör rutinerna kring examensarbetet skärpas upp. Kanske skulle på något sätt examensarbetet publiceras lite mer skarpt, för att få till en lite mer oberoende granskning.

Ytterligare en möjlighet skulle kunna vara att koppla medlen till forskningen istället. Forskarna publicerar ju som bekant artiklar utifrån sin forskning, man jämför de olika universiteten, ofta med hur många publikationer per år de har. Jag säger inte att det är den vägen vi ska gå, men en sak skulle absolut vara bättre med det. Om en student har börjat doktorera och faktiskt får sina artiklar, som också ska godkännas av oberoende källa, publicerade. Då måste väl det vara ett kvitto värt mer än bara en avklarad kurs för både lärosätet och studenten. I samband med det har studenten visat att han/hon också lärt sig att tillämpa kunskapen, och det är det som stimulerar tillväxt i vårt land.

Kanske skulle någon procentuell fördelning mellan examensarbete och forskningspublikationer ge bästa resultat, 75% mot 25% exempelvis.

Systemet behöver definitivt förändras för att främja en hög kvalitet på utbildningarna i framtiden.

Det pratas så mycket om att Centerpartiet är det småföretagarvänliga partiet, skulle vi inte kunna satsa rejält på små företag med stor potential, istället för all tid och resurser som läggs ner på stora företag. När företagen nått en viss storlek och mognad är deras naturliga utveckling att titta på rationaliseringsåtgärder inom företaget och det är inget konstigt med det. Det leder till att samma personal kan uträtta mer eller till och med att personalen kan minskas. Om deras varsel fick mindre utrymme i media och vi istället satsade på små företag med verksamhetsområden som har stor potential.

Resurser insatta i små verksamheter skulle ge större nytta

Stora företag har oftast alla kompetenser installerade redan, nischspecialister, ekonomi, marknadsföring mm, dvs det blir inget stort lyft för dem att få extra kompetens utan handlar mer om resurser. De lever då också på en oftast mogen marknad och möjligheten att skaffa sig konkurrensfördelar är oftast begränsad till att göra det man gör snabbare och med färre resurser.

Om vi då jämför med ett relativt nystartat företag, som ofta bygger på en energisk entreprenör med stor kunskap inom ett område. Det är oftast så det ser ut, han/hon är kanske en duktig säljare, men mindre intresserad av detaljer, eller en ingenjör med en helt ny lösning på ett tekniskt problem. Båda dessa har en sak som gör det svårt för dem att växa, säljaren har brist på specialistkompetens, emedan ingenjören oftast inte är den ultimata dörröppnaren, kort sagt han har svårt att få fatt i sin kund. Här menar jag att det finns stora möjligheter, men också stora problem att överbrygga. Jag vet av erfarenhet och självkännedom att de här entreprenörerna ibland är rätt egensinniga och försvarar sina visioner med näbbar och klor. Det finns alltså enormt med psykologi med i det här spelet.

Små företag med snäv kompetens har väldigt flack inlärningskurva

Men det är också på grund av de här svårigheterna som det finns en sån extrem potential. Vad behövs då för att lyckas bättre med det här i framtiden. Oavsett om det handlar om högteknologi eller tjänster , så tror jag att det är mycket viktigt att de här företagen får hjälp av erfaren och självgående kompetens. Problemen med tidigare system, såsom exempelvis prototypverkstäder eller inkubatorprogram är att de slussar ihop oerfarna människor att lära av varandra, varför inlärningskurvan till en början är väldigt flack. Målen med många av dessa verksamheter har också varit att det så småningom ska leda fram till ett ”riktigt jobb” och det är också det som är grundtabben med de här programmen.

Snabbmanövrerade och liten byråkrati i små företag

Med de här små oslipade företagen finns nämligen något oerhört stimulerande också, de är mycket snabbmanövrerade och saknar nästan helt byråkrati, gör man något händer det mycket och fort. Jag tror man ska se tvärtom på det hela, ge de här företagen möjlighet att få rätt och erfaren kompetens för att bli mer kompletta i grunden, alltså säljaren får möjlighet att anställa rätt specialister, emedan ingenjören kan anställa marknadskunnig personal. Efter sig lämnar båda dessa personer ett tomrum på ett mer etablerat företag, som ofta har flera personer med liknande befattning och således snabbt lär upp någon ny.

Nu säger säkert någon.

-Ja men varför ska en erfaren person med schyst lön och jobb gå till en så osäker miljö.

Många skulle längta efter något rejält att sätta tänderna i

Det är det hela saken handlar om, för det första känner jag många med en alldeles för trygg vardag, som skulle längta efter något att sätta tänderna i, bara de kunde få någon slags garanti, och jag är övertygad om att de extra tusenlappar det skulle kosta ”systemet” att anställa den erfarna kompetensen till potentialföretaget skulle ge mångdubbelt tillbaka jämfört med att ge bidrag för att anställa den oerfarna kompetensen, kom ihåg den flacka kurvan. Här tror jag också att det är viktigt att den hjälp företaget erbjuds är kompetens i form av timmar eller hel tjänst, så att det inte tar företagen för mycket energi eller leder till mer administration.

Kommunikation

Sen har vi den svåraste nöten att knäcka, hur får vi det här projektet att fungera i kommunikationen. Här behövs också specialisthjälp, i form av också psykologiskt skolat folk, för det är ett ofta mycket intimt och stundtals slitigt arbete med att utveckla små företag, där ofta ett fåtal personer jobbar i princip på varandra under långa tider och då uppstår konflikter. Men om dessa fick hjälp med att förstå nyttan av de olikheter de har istället för att det grundlägger stora konflikter, tror jag att vi i Sverige kan skapa många fler stora världsföretag.

Små företag outsourcar inte sin verksamhet inom en överskådlig framtid

Det finns också en till stor fördel med de här små företagen, risken är i princip obefintlig att de outsourcar sin verksamhet till lågkotnadsländer.

I Hedemora ska nu några fastigheter med Historiskt intresse säljas på den privata marknaden, en av dem är polishuset. För att inte anrika byggnader ska förstöras vid eventuella ombyggnader och renoveringar planerar byggnadsnämnden att ”Q”-märka dessa, ersätter K-märkning. Vill du veta mer om de olika märkningarna och hur arkitekten tycker, http://www.vf.se/Arkiv/Nyheter/Karlstad/2009/07/Ett-q-skyddar-byggnader-med-kulturvarde-090729.aspx. Det är absolut viktigt att kulturvärden bevaras till eftervärden, men enligt vilken tid ska märkningen utföras.

Här nedan ser vi polishuset i dess utseende idag.

Om vi tar polishuset som exempel, så har det genomgått stora förändringar redan tidigare. Huset var från början en kombinerad polis och brandstation. På foton från 30-talet finns det tre dörrar på framsidan, en port till brandvagnen som på den tiden drogs av hästar, en huvudentré i mitten och en ingång  till polisstationen till vänster.

På ett foto från 50-talet har så porten till höger bytts ut mot två portar, när man fick två brandbilar.

På 60-talet gjordes så hela huset om till enbart polisstation, när brandkåren blivit så stor att den behövde egna lokaler. Då gjordes mycket omfattande byggnadsarbeten, fasaden som tidigare endast var putsad runt fönster och dörrar, putsades helt. De vackra flaggfönstren byttes också ut mot enkla bågar, mm.

Vad jag försöker poängtera är att en byggnad också lever genom tiderna, det är det som skapar dess ande. Om ”Q”-märkningar sätts för snäva riskerar vi att döda husen, vi förseglar dem vid dagens dato. Om en märkning ska vara åt det rigorösa hållet, krävs efterforskningar om byggnadens originaluppförande och utveckling genom tiderna .

Men finns det verkligen ett motsatsförhållande till utveckling av byggnaden och bevarande av dess grundstruktur, jag tror inte det. Jag tror att det viktiga är att sätta upp reglementen runt hur processen ska gå till, att arkitekt med speciella kunskaper i området, exempelvis måste anlitas. Idag tror jag att det finns många som verkligen vill ta tillvara husets ursprungliga själ, men vi får inte glömma bort att det ska finnas en möjlighet att inrymma lokalerna i en verksamhet.

Är det verkligen vettigt att så urskiljningslöst bygga ut vår vindkraftsproduktion med generation I av vindkraftsgeneratorer. Det sker intensiv forskning på turbiner upp emot 2GW, jämfört med dagens verk som ligger på 2-3MW. Ett verk skulle då motsvara 1000 st. av dagens variant. Ok dessa finns kanske inte i produktion inom en nära framtid, men politiker har nu infört subventioner som gjort det ekonomiskt fördelaktigt att bygga ut med generation I. Man kanske ska lägga de här pengarna på att utveckla Sverige som producent av generatorer istället, nu när det börjar bli aktuellt med generation II.